Skolkar från skolan idag. Det känns stressigt, men jag har lagt stressen i en ask någonstans och den gör sig bara påmind som små attacker av ett diffust obehag.

Det är också mycket lättare att slappna av när man ätit obscena mängder våfflor och druckit en liter kaffe. (I kid you not, det var verkligen en liter. Under ett par timmars tid, men ändå! Defintivt inget att rekommendera för nybörjaren. )

Skulle liksom ta mig in till skolan sen, men "sen" blev bara senare och senare tills det blev inte alls. Bara en vecka tills den episka Berlin-trippen. Åh. Ska sitta i vårsol och dricka blaskigt tyskt kaffe och äta fransk croissant på café Fleur. Köpa kilovis med loppisfynd. Dricka hinkvis med öl.

Och dra mig till minnes svunna tider i Berlin när sommaren och nätterna aldrig tog slut.
Minns att jag en gång hittade ett vildhallonsnår några meter från min port på väg hem i gryningen Stod och plockade bär efter bär medans solens första strålar träffade husgavlarna.
Minns att jag antagligen var lycklig, fastän jag inte tänkte på det då.

Fast nu när jag tänker efter är väl det om något ett kännetecken för lycka.

Dan före dan

Sitter och tittar på "So you think you can dance". Svettas. Tömmer mina garderober. Båda två. Lägger högar av kläder över hela golvet. Facebookar maniskt. Packar lite halvhjärtat. Tvättar. Huvudvärkar. Tar en snus. Kokar rödbetor.

Helt enkelt, känner av den ökända resfebern. Jag vill ingenstans. Vill bara sitta och mögla i soffan just nu. Men når måste man ju göra för att få lugn på myrorna som har invaderat kroppen. Så jag startar en blogg.